Vi jobbar med att skapa en utsmyckning för Södergårdens äldreboende i Örkelljunga, beställt av KC Syd för kommunen.

För materialvalen fokuserar vi på “närodlade” resurser, och valde Helsingborgstegel och småländskt glas. Glaset ville vi göra i samarbete med GlassFactory Boda, för att säkerställa både hantverksskicklighet och konstnärlig kvalitet.

Verket består av en S-formad mörk tegelmur med färgade glasstavar som släpper igenom ljus och som kommer att vara belyst på kvällen. Skulpturen är inspirerad av en bonad, ”Juniblommor”, av Märta Måås, som fanns på boendet, och fungerar som en modern tolkning av hennes verk.

Tolkningen bygger på att översätta blommorna från bonaden till ett stiliserat formspråk inspirerat av dataspelet Minecraft, vilket gör verket relevant och begripligt för både äldre och yngre generationer.

”De runda skulpturerna uttrycker en kraft som är mild och lugn, men orubblig. Ytterligare avgjutningar, men denna gång i glas, kittlar fantasin än mer. Här tycks man få en inkapslad, perfekt liten skopa av havet i genomskärning, ett mikrokosmos av liv. Ett ögonblick av liv verkar ha fångats på riktigt – även om det hela förstås är en illusion.”

Johanna Ottesen Gredfors / recension / HD.

Följande serie kommer att ställas ut på:

KKAM 2023

Bosjökloster maj-sep 2024

Krapperups konsthall  augusti 2024

Galleri Bar, Malmö mars 2025

Nordvästra skånes konstrunda  april 2025

Sedan tre år arbetar jag med temat ”Intryck, avtryck, uttryck”. En fras som tydligt beskriver min senaste praktik där jag söker mig fram till ett utryck med hjälp av , för mig, nya material. Samtidigt inspirerar de nya materialen mig i mitt måleri.

Efter att jag fått Höganäs kulturpris 2023, träffade jag Johan Bjärntoft på KKAM. Han frågade mig om jag ville komma och jobba i studion. Jag blev först lite tveksam men sedan mindes jag att jag alltid velat göra ett avtryck av Farhults strand. När jag väl var där och jobbade en kväll och solen höll på att gå ner över viken mindes jag. Jag hade varit med om en s.k. epifaniupplevelse i min ungdom precis på den här stranden. Jag mindes hur jag gått ner till vattnet för att få tröst och hur allt öppnade sig och hur jag blev en del av allt. Universums hemlighet öppnade sig för mig. Plötsligt sakande någon mig på festen som jag lämnat och dörren till upplevelsen stängde sig och hemligheten stannade bakom den stängda dörren.

Detta ville upp till ytan igen och blev starten för hela den serie keramik, glas och måleri som jag arbetar med

Affectio

Består av tre delar:

Kristalldusch, installation

Spiaggia nera, film på tre skärmar

Dust, installation

Material: Sten, kristaller, flätad dyneemalina, aluminium.

Med vårt projekt Affectio ville vi undersöka om vi har tappat kontakten med vårt ursprung. Behöver vi riter och ceremonier för att ge livet mening? Riter är förknippade med förändring och kan ge våra liv struktur och ordning i en ofta obegriplig tillvaro. Kan konsten fylla en sådan funktion? I Affectio ville vi utforska om det går att skapa ett konstverk som fungerar konstnärligt utifrån de traditioner som finns kring stenar och mineraler. Vi frågade oss om det är möjligt att återupprätta vår relation till materialet och undersöka hur vår ömsesidiga kommunikation ser ut.

Verket består av återvunna regnjackor, valda utifrån deras synliga färg och något udda utseende för att uppnå ett konstnärligt uttryck. Inuti finns en “docka” i form av en sydd torso fylld med gammalt kuddinnehåll. Armarna är förlängda och har långa band för att låta jackorna omfamna trädet, samtidigt som de skapar en tydlig association till en tvångströja. I den lilla skogen finns ett större antal “trädkramare”. Verket vill väcka frågan om vad vi egentligen behöver.

Need

Material: Återvunna regnjackor, segelduk, kuddstoppning.

Detta är ett poetiskt verk om rätten att vara sig själv och om hoppet inom den kvinnliga gemenskapen. Den kvinnliga gemenskapen har i vår västerländska kultur förlorat sin kraft.

Idén föddes när jag råkade se ett rum helt fyllt med gamla, använda bröllopsklänningar flimra förbi på sociala medier. Bilden fastnade hos mig och jag kunde inte släppa den. Så stark – alla dessa hoppfulla kvinnor som burit dessa vita klänningar. Nu urblekta och präglade av tiden.

En viktig inspirationskälla har varit Davids målning “Sabinerna”. Målningen är komplex. Konstverket handlar om våldtäkt men är samtidigt en tydlig bild av kvinnans förmåga att skapa liv. Att bli mor ger henne modet att ingripa och avvärja hot, att rädda liv.

Detta är ett rum för kvinnor.

Womanhood

Tre filmer projicerade på stora, tunna filmskärmar samt objekt/möbler.

Vi besöker slätten Castelluccio i Umbrien: en blomstrande slätt, en perfekt bild av paradiset som sträcker sig i oändlighet upp mot kullen där byn Castelluccio di Norcia ligger. Detta är en by som till stora delar förstörts av jordbävningen och idag nästan reducerats till ruiner. En bild där livet är död, en bild som hänvisar till en skönhet som är likgiltig inför det mänskliga dramat.

I denna bakgrund ser vi en man dyka upp, försvinna och återuppstå i samma bild. Så skapas en följd av flera dimensioner.

Jag är alltid intresserad av att skapa bilder som kan tolkas oberoende av betraktaren. En upplevelse som vidgar åskådarens synfält.

Most people are now dead

Film

På varje finns en sorts skydd. Ek kallas på latin Quercus robur, vilket betyder styrka. Det svenska namnet Ek kommer från fornnordiska Iga och betyder vördnad. Den planterades ofta på platser för dyrkan.

Nu när livet har blivit skört, behöver vi styrka och vördnad. Många finner detta i naturen. Samtidigt pågår en diskussion om vad som är skadligt för miljön och människan. Mycket skapas av människan själv i vårt behov av MER! Frågan är alltså: Vem behöver skyddas från vem?

Protection

Material: Överblivet glasfibertyg från väggkonstruktion och glasfiberrör, film.

Jag fick en låda med super-8-filmer inspelade i Ängelholm (min födelseort). Dessa försvann i takt med att vår familj föll samman. Det var mycket intressant att göra något konstnärligt av något så privat.

När jag såg filmerna slogs jag av hur normalt allting ser ut i bilderna som flimrar förbi. Hur alla intar de förväntade rollerna inför kamerans eviga blick. Men för mig som var där väcker bilderna starka känslor: utsatthet, rädsla, total kärlek...

Samtidigt var processen mycket försonande för mig på ett personligt plan.

Projektet väcker frågor om utanförskap. Om att vara inne men utanför. Utanför men inne. Rätt men fel, fel men rätt!

Den röda tråden

Filminstallation och objekt. Ett projekt om försoning.

Dubbelt betydelsefull titel: Pain betyder både bröd på franska och smärta på engelska. (Det hänvisar också till pane på italienska, mitt andra språk.) Verket handlar om tvetydighet, något vi ofta möter i relation till många saker.

Om vi bara ser på bilderna – mat, tid, befrielse – finns det alltid en dubbelhet. Vad som också är intressant med filmen är att den innehåller många olika kulturella referenser.

Pain

Animerad film och mindre installation

Under water

Film

Vi ser en man som bär flera stenar under vatten. Han bygger en ö under ytan. En egen ö.

En metafor för hur vi kan hitta ett sätt att lyfta livets tyngd och nå lättnad – berättad genom vattnet, som så naturligt är en del av allting.

Det är galet hur många klot det finns. I rymden och till och med i björnbären.

Workshop med barn (Tovning, ull, aluminium, tråd)

Ett långt projekt med ungdomar. Vi arbetade med att skapa en karaktär, och detta återkom både som kostym, scenografi, bild och film.

Fågel Fenix

Gips, multimedia, text och performance

Ett längre projekt med ungdomar där vi utforskar döden genom att arbeta med myten om Fågel Fenix.

Fågel Fenix var kung och bestämde över sitt eget liv.

Fågel Fenix var gyllene, näbben var av guld, fjädrarna purpurfärgade och ögonen glittrade som stjärnor.

Fågel Fenix föds ur elden och brinner upp när han dör.

Fågel Fenix dör och återföds. Han dör aldrig.

Han har evigt liv.

Ett projekt med ungdomar på temat “Hus”.

Skulpturerna ovan är inspirerade av konstnären Per Kirkebys sätt att se på hus.

Hus

Stengodslera

I workshopen fick barnen arbeta med temat Hem – vad betyder det?

Vad är viktigt för mig i mitt hem, och var och när känner jag mig hemma?

Under Best Biennale höll jag en workshop som resulterade i en utställning. Jag valde att rikta mig till unga med anknytning till LSS eftersom årets biennal hade temat inkludering och tillgänglighet.

Utifrån tidigare erfarenheter hade jag en dröm om att genomföra ett mer fördjupat projekt där elever från dessa grupper fick utveckla ett alter ego med min hjälp. Det var fint att se hur vi arbetade som ett team där jag fungerade som en handledare som hjälpte deltagarna att hitta sitt uttryck.

Mina drömmar

Arrangör: Best Biennale och Höganäs Konsthall och Museum

Foto

Till ära av Mario Mariotti

En workshop där vi tränar vår fantasi och hyllar våra händer.

En workshop som har uppskattats av alla åldrar. Vi behöver alla tillgång till vår fantasi.

Christel Amos Jönsson är utbildad vid Accademia di Belle Arti i Florens, Italien. Att få leva och arbeta i en av Europas kulturella epicentrum i cirka tio år satte djupa spår i hennes framtida arbete.

Teman i hennes verk berör existentiella frågor, vilket återspeglas genom hennes typiskt poetiska och ofta självbiografiska uttryck.

Redan vid akademin skapade hon sina första installationer och performanceverk. Att få möjligheten att göra en installation baserad på en befintlig målning av Ghirlandaio i ett kapell utanför Florens satte en hög standard för hur hon senare ville uttrycka sig. I detta verk tolkade hon fritt målningen genom att fylla hela kapellet med tyger, ljus och ljud som emanerade från det kända konstverket.

Sedan dess har rummet varit en central byggsten i hennes arbete, oavsett om hon arbetar med måleri, performance, installation eller film. Rummet är en aspekt som involverar, engagerar och gör betraktaren till en medskapare av verket.

Att arbeta platsspecifikt har blivit en naturlig del av hennes process, vare sig hon arbetar med måleri, performance, installation eller film. Hennes arbetsmetod bygger ofta på en befintlig plats eller ett materiellt stimuli. Tillsammans med rummet blir materialet eller objektet en symbolbärare. I projektet Womanhood var det ett rum fyllt med använda bröllopsklänningar som tände den konstnärliga nödvändigheten.

Med tiden har hon utvecklat en arbetsprocess där film/performance, rum, objekt, material och installation alltid har en given relation. Denna process kan börja med vilken som helst av dessa byggstenar, där den ena leder till den andra.

I ”Konst-Fabriken” skapar vi samarbeten med andra konstnärer och andra konstnärliga discipliner beroende på projekt. Det kollektiva tänket är viktigt. Att arbeta tillsammans med möjligheten att konst kan lyfta fram problem och till och med göra skillnad.

Vi vill lyfta fram nödvändiga frågor som vi ser i samhället och visualisera dem på ett sätt som engagerar publiken ofta med workshops kopplade till våra konstverk.

I de olika projekt som vi arbetar med är det en konstnär som är huvudansvarig för idén, som alla sedan hjälper till att genomföra med sin kompetens.

Klotet ”La Sfera”

2022

Arrangör: H22 Helsingborg

La Sfera är projektet där alla deltar! Tillsammans med den italienske konstnären Edoardo Malagigi får besökare hjälpa till att klippa remsor av återvunna tetraförpackningar. Under hans ledning rullas remsorna sedan upp på en gigantisk glob – en spektakulär process!

Det stora bandklotet blir en symbol för samhörighet, förändring och skönhet – en påminnelse om att vi, genom gemensam kraft och kreativitet, kan skapa en bättre värld.

Öppna Ateljéer på två halvöar var ett årligt återkommande evenemang som skapade möten mellan lokala konstnärer och allmänheten. Utöver klassiska konstformer presenterades även samtida uttryck som film, installationer och performance – en helhetsupplevelse av konst.

Konstnärerna öppnade sina ateljéer och bjöd in till samtal om den konstnärliga processen. Syftet var att genom konsten skapa meningsfulla möten och stärka det konstnärliga klimatet i regionen.

Med stöd från kommunerna Höganäs, Ängelholm och Båstad (2022).